substantiv ~n mackor
mack·an●smörgås
vard.kokk.dubbelmackakorvmackavarma mackorbreda en mackahon valde en macka med ägg och kaviar○äv. bildligt, särsk.fin (fotbolls)passning
vard.han serverade en delikat macka till NN, som blev helt frikasta mackakasta flata stenar så att de studsar på vattnet
de gick ner till stranden och kastade macka
sedan 1910slangord av ovisst urspr.; ev. till sv. dial. macka ’arbeta; förfärdiga’, samma ord som ty. machen ’göra’