substantiv ~n mankar
mank·en●ryggens främre del på vissa däggdjur
t.ex. häst, oxe och hund
psykol.zool.mankhöjdmankremhon kände igen hästen på den väl markerade mankenlägga manken tillanstränga sig ordentligt
ett flitigt pr-team lade manken till för att få fart på stjärnans dalande karriär
sedan 1638bildn. till 3man