substantiv ~n el. ~t
mann·an1himlagiven, brödliknande föda
bibl.kokk.i Bibelns berättelse regnar det manna från himlen○ofta bildligt om stor, oväntad gåvapengar regnade över dem som manna från himlensedan 1536av grek. mann´a ’korn av rökelse’; av semitiskt urspr.
2stelnad saft från vissa träd
anv. (förr) som avföringsmedel
med.mannaasksedan 1578