Svensk ordbok 2009, webbversion

mast substantiv ~en ~er mast·en●upp­rest stångliknande konstruktion som bär upp segel på far­tyg af.sjö.masthålmasttoppfockmastresa en mastfälla en mast○äv. om liknande an­ordning med an­dra an­vändningarflaggmastradiomastsegla för om mastentjänst­göra om­bord som vanlig (under­ordnad) sjö­man​ han var en äventyrare som hade seglat för om masten på o­taliga skutor sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. mast; av lågty. mast ’stång; mast’