Svensk ordbok 2009, webbversion
me
`
dljud
substantiv
~et
,
plur.
~
,
best.
plur.
~en
med|ljud·et
●
konsonant(ljud)
ej i fackmässiga sammanhang
språkvet.
JFR
cohyponym
självljud
cohyponym
2
vokal
sedan 1696
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
med|ljud·et●konsonant(ljud)
ej i fackmässiga sammanhangspråkvet.JFRcohyponymsjälvljudcohyponym2vokal
sedan 1696