substantiv ~en ~er
men|ed·en●det att under ed i rättegång medvetet tala osanning eller förtiga sanningen
jur.komm.begå menedgöra sig skyldig till menedsedan mitten av 1300-taletHelsinge-Lagenfornsv. meneþer; till 2men och 1ed
Svensk ordbok 2009, webbversion