Svensk ordbok 2009, webbversion
minuen
´
d
substantiv
~en ~er
minu·end·en
●
tal som ska minskas med ett annat tal
ngt åld.
mat.
sedan 1750
av lat.
minuen
´
dus
’som bör minskas’, till
minu
´
ere
’minska’; besl. med
1
mindre
,
1
minus
substantiv ~en ~er
minu·end·en●tal som ska minskas med ett annat tal
ngt åld.mat.sedan 1750av lat. minuen´dus ’som bör minskas’, till minu´ere ’minska’; besl. med 1mindre, 1minus