substantiv miraklet, plur. ~ el. mirakler, best. plur. miraklen el. miraklerna
mir·akl·et●gynnsam övernaturlig händelse
särsk. av religiöst slag
relig.sag.SYN.synonym3undersynonymunderverk
över 200 mirakel har upptecknats från helgonets grav○äv. försvagatfantastisk händelse
mirakelmedicinmirakelräddningett ekonomiskt mirakel○äv.mirakelspel
sedan 1527via ty., fra. av lat. mira´culum ’underverk’, till mira´ri ’undra’; trol. besl. med smila