Svensk ordbok 2009, webbversion

miss`förstånd substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en miss|­för·stånd·et●felaktig tolkning av inne­håll, av­sikt e.d.; ibl. med bi­betydelse av konflikt komm.språk­förbistringen gav upp­hov till lustiga missförståndde är vänner i­gen sedan de klarat upp en del gamla missförstånd○spec. i ett ut­tryck som före­går förtydligande e.d.för und­vikande av missförstånd vill jag säga, att ...ett missförstånd (mellan ngra)sedan 1600