Svensk ordbok 2009, webbversion

miss`hag substantiv ~et miss|­hag·et●miss­nöje särsk. hos person i makt­ställning komm.visa sitt misshaghan å­drog sig chefens misshag(ngns) misshag (med ngn/ngt/SATS), (ngns) misshag (över ngt/SATS)sedan 1495brev från riksföreståndaren Sten Sture till ärkebiskop Jakob (Finlands medeltida urkunder)fornsv. mishagh