Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
miss|tag·et●oavsiktligt fel
i handlande, tänkande o.d.
komm.sese1fel 2
JFRcohyponymmissgreppcohyponymfelgreppcohyponymtabbe
ett svårt misstagett fatalt misstagett oförlåtligt misstaggöra ett misstagbegå ett misstagerkänna ett misstagrätta till ett misstagkorrigera ett misstagbrevet skickades ut av misstag(av) misstagsedan 1530till fornsv. mistaka ’ta miste; göra fel’