Svensk ordbok 2009, webbversion

mis`ta verb miste äv. ~de, mist äv. ~t mist·er●förlora ngt värde­fullt Nollmista sitt leve­brödmista livetmista förståndettavlan har börjat mista färgen○spec. med avs. på personhon miste två söner under krigetmista ngn/ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. mista, ombildn. av ett ord mot­svarande isl. missa ’sakna; förlora’; nära besl. med miss- Subst.:vbid1-245924mistande