Svensk ordbok 2009, webbversion

1mitt adverb ●vid eller kring mitten av det aktuella om­rådet rum.mitt emellan Stock­holm och Göte­borgmitt i salen stod en skrot­skulptur○äv. i fråga om tid, handling o.d.mitt i 90-taletmitt i resonemanget gjorde han ett tanke­fel○äv. vagarerakt, precis ringa mitt i nattenhan fick bollen mitt i magenmitt inne i ett av världens hetaste om­rådenmitt i planetenseplanet mitt i smetensesmet sedan 1346testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)urspr. neutrum av fornsv. miþer, adj., ’i mitten befintlig’; jfr mid-
2mitt substantiv ~en mitt·en●(litet) om­råde med ungefär lika av­stånd till begränsningspunkterna för det aktuella om­rådet rum.tid.JFRcohyponymcentrum 1 stadsmittdela tårtan på mitteni tavlans mitt tronade kungen○äv. i fråga om tid, handling o.d.i mitten av mars○äv. vagare och bildligtpunkt där det viktigaste försig­går i världs­händelsernas mitt○äv.krets mindre brukl.de valde en man ur sin mittmitten (av ngt), (ngts) mittsedan 1790av ty. Mitte med samma betydelse; till mid-