Svensk ordbok 2009, webbversion

modernis´m substantiv ~en mod·ern·ism·en●vanligen best. f. sing. (samman­fattningen av) nyare konstnärliga stil­riktningar som bryter med traditionella ideal som form­stränghet, harmoni o.d.; in­om samtliga konst­arter konstvet.litt.vet.musikden poetiska modernismens ofta chockerande bild­språkmodernismen i konsten om­fattar t.ex. riktningar som surrealismen och kubismen○äv. om en reformrörelse in­om katolska kyrkan (om­kring 1900)sedan 1892