Svensk ordbok 2009, webbversion

monarki [-ki´] substantiv ~n ~er mon·arki·er●stats­form där stats­överhuvudet inne­har sitt ämbete på livs­tid och genom arv och har titeln kung, kejsare e.d. samh.JFRcohyponymkungadömecohyponymrepublik den gamla habs­burgska monarkin i Öster­rike○äv. om mot­svarande landde gamla monarkierna i Skandinavienabsolut monarkio­inskränkt kunga­makt​ landet var absolut monarki fram till 1990, då demokratiska reformer genom­fördes konstitutionell monarkimonarki där regentens makt är in­skränkt av grund­lagarna​ de flesta monarkier är av typen konstitutionell monarki sedan 1614