[-tå´n]
adjektiv ~t
mono·ton●som har konstant tonhöjd
om mer långvarigt ljudfenomen; vanligen med sövande effekt
musikpsykol.SYN.synonymentonig
binas monotona surrandedet monotona mässandet av psalmverser○äv. bildligtenformig
det monotona fängelselivetgeometriska fåror som sträckte sig i ett monotont fjärransedan 1787till mono- och grek. ton´os ’ton’; jfr 1ton