Svensk ordbok 2009, webbversion

mo`tstycke substantiv ~t ~n mot|­styck·et●före­teelse som är jäm­förbar med en annan före­teelse av samma art kvantitativt el. kvalitativt; nu­mera vanligen i negerad kontext NollJFRcohyponymmotsvarighetcohyponympendang en prestation utan motstyckeen hög­konjunktur som saknar motstycke i landets historiaett motstycke (till ngt)sedan 1820