Svensk ordbok 2009, webbversion

mo`ttagare substantiv ~n äv. vard. mottagarn, plur. ~, best. plur. mottagarna mot|­tag·ar·en1person som får ta emot ngt komm.yrk.gåvomottagaregivare och mottagarefrakten erläggs av mottagaren○spec. med.mot­tagaren var redo för transplantationen○äv. om lyssnare el. läsare e.d.i vetenskapliga samman­hangkommunikationsprocessen inne­håller normalt en sändare och en mottagare○i vissa racketspel äv.person som ska returnera serve servemottagare”Fördel: mottagaren”, sade domarenen mottagare (av ngt)sedan 18402apparat för mot­tagning av radio­signaler radiotekn.kristallmottagareradiomottagaresedan 1922