Svensk ordbok 2009, webbversion

mo`tvind substantiv ~en ~ar mot|­vind·en●vind som blåser mot ngns rörelse­riktning meteorol.sjö.JFRcohyponymmedvind hård motvindpå upp­loppet hade löparna stark motvind○äv. bildligt i ut­tryck för o­gynnsamma yttre om­ständigheterkulturen har länge seglat i motvindsedan 1640