substantiv ~n myntor
mynt·an●(typ av) mintdoftande, kransblommig ört
ofta odlad som kryddväxt
bot.grönmyntakrusmyntapepparmynta○äv. om närbesläktade vilda arterbergmyntaharmyntakungsmyntasedan ca mitten av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. mynta; ur lat. men´ta med samma betydelse; jfr mentol, mint
2myn`ta
verb ~de ~t
mynt·ar●prägla
mynt
komm.numism.riksdalern myntades fram till 1800-talet○äv.framställa mynt av
myntat guld○äv. bildligtskapa
nytt uttryckssätt e.d.
mynta en sloganmynta ngtsedan 1419skuldebrev utfärdat av Sten Turesson till lagmannen i Värmland Nils Erengislesson (Svenskt Diplomatarium)fornsv. mynta; till mynt
Subst.:vbid1-250606myntande,
vbid2-250606myntning