Svensk ordbok 2009, webbversion

må`nsken substantiv ~et mån|­sken·et●ljus­sken från månen ofta upp­fattat som romantiskt och stämnings­fullt Nollmånskenspromenadförälskade par svärmade i månskenetsedan 1385Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. manaskin; till måne och 1sken 1