Svensk ordbok 2009, webbversion

mö´bel substantiv ~n möbler möbl·er●större, flyttbart före­mål som an­vänds vid in­redning av rum för att under­lätta grund­läggande funktioner som vila, arbete, ätande, förvaring m.m.; i mots. dels till fast in­redning, dels till hus­geråd o.d. heminr.möbelmässamöbelsnickareförvaringsmöbelkontorsmöbelsittmöbelen sekelskifteslägenhet, över­lastad med möblersom möbler hade de bara ett bord, ett par stolar och en sängpianot fungerade ty­värr bara som möbel○äv. om enhetlig möbeluppsättningen vacker gustaviansk möbel hade delats upp i flera postersedan 1650av ty. Möbel med samma betydelse; av fra. meuble ’möbel; hus­geråd’; till lat. mo´bilis ’rörlig’; jfr 1mobil