Svensk ordbok 2009, webbversion

mön´ster substantiv mönstret, plur. ~, best. plur. mönstren mönstr·et1före­bild för fram­ställning särsk. vid sömnad, teckning o.d. af.handarb.JFRcohyponymmodell 1cohyponymmallcohyponymexempel 2 mönsterritningmönsterstickningsy efter mönster○äv.före­bild för handlande tanken att in­föra enmans­valkretsar efter engelskt mönsteralla skyllde på alla enligt känt mönster○spec. om positivt värderad före­bildmönstergillmönstergossedygdemönsterett mönster av trivsel och komforthon är ett mönster av ordning(efter/enligt) mönster (av ngt), ett mönster (för ngn/ngt), ett mönster (till ngt)sedan 1550av lågty. münster med samma betydelse; till lat. monstra´re ’visa’; jfr demonstrera, monter 2(regel­bunden) an­ordning av linjer eller figurer på yta vanligen i dekorativt syfte af.konstvet.arabeskmönstermosaikmönsterschackmönsterett pepita­rutigt mönstertapetens mönster gick i blåttmattans komplicerade geometriska mönster○äv. om liknande an­ordning för ngt mer praktiskt syftemönstret på bil­däcket○äv. om spontant upp­komna linje­spel e.d.änderna åstad­kom mönster i vattnetsedan 17303under­liggande struktur hos komplext system e.d.; vanligen inte o­medelbart synlig af.det gick att hitta ett mönster i mord­gåtan○spec.vana ofta i en grupp beprövade mönsterom vi skulle bryta mönstret och ta cykeln i stället för bilensedan 1690