adjektiv närgånget närgångna
när|gång·en●som alltför mycket tränger sig på
admin.komm.JFRcohyponympåflugencohyponymframfusig
journalisten var ganska närgången i sin utfrågning○spec. fysiskt (ibl. förskönande)den berusade mannen blev alltmer närgången mot henne○äv. om handling o.d.närgångna frågoren närgången intervjunärgången (mot ngn)sedan 1582till fornsv. ganga när ’gå (för) nära’