Svensk ordbok 2009, webbversion

nät substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en nät·et●samman­hängande system av trådar eller linor som förenats till (glesa) maskor anv. för fångst, upp­samling, samman­hållning m.m. af.jakt.JFRcohyponym1galler nätbrynjanätfiskenätkassefisknäthårnätett fin­maskigt nätlägga ut nätvittja näten○spec. sport, dels om så­dan an­ordning i an­slutning till mål­ställning, t.ex. fotbolls­mål, dels om hinder i racketspelhon passade till ON som slog bollen i näthan slog match­bollen i nät○äv. ut­vidgat, spec. om före­teelse som liknas vid el. liknar ett nätnätmönsternätådrighönsnätspindelnät○spec. äv. om system av linjer el. ledningardatanätelnätjärnvägsnätett nät av små­vägar○äv. bildligt med ton­vikt på inre förbindelsernätverkett nät av byråkratiska restriktionerett nät av lögner○i best. f. sing. ofta (som kort­form) om inter­netnäthandelnättidningnätupplagasurfa på nätetett nät (av ngt), (på) nätetsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. nät; gemens. germ. ord, till en ord­rot med bet. ’knyta; binda’; besl. med 2not, nässla