substantiv ~en ~ar
el.
nabb`enabb`e
~n ~ar
nabb·en●vanligen plur.
kort, trubbig (cylindrisk) topp
som avslutning på ngt
tekn.gumminabbfotbollsskor med nabbarett paraply med vita nabbar på spröten○äv. om liten udde (särsk. i namn)Rya nabbesedan 1520-taletsv. dial. nabb, nabbe ’huvud, udde; spets’; besl. med näbb