Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
namn|teckn·ing·en●en persons egenhändigt skrivna namn
på det för honom/henne typiska sättet; anv. för identifiering, särsk. i juridiska sammanhang
samh.JFRcohyponymsignatur 1
en oläslig namnteckningen tydlig namnteckningskriva sin namnteckninghan satte sin namnteckning under avtalethan hade förfalskat faderns namnteckningatt bestrida sin namnteckning betraktas som urkundsförfalskningsedan 1842