Svensk ordbok 2009, webbversion

nam`nteckning substantiv ~en ~ar namn|­teckn·ing·en●en persons egen­händigt skrivna namn på det för honom/henne typiska sättet; anv. för identifiering, särsk. i juridiska samman­hang samh.JFRcohyponymsignatur 1 en o­läslig namnteckningen tydlig namnteckningskriva sin namnteckninghan satte sin namnteckning under av­talethan hade förfalskat faderns namnteckningatt bestrida sin namnteckning betraktas som urkunds­förfalskningsedan 1842