Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
nat·ur|till·gång·en●ofta plur.
(direkt) användbar tillgång i naturen
vanligen av konkretare slag, särsk. om råmaterial
af.geogr.geol.JFRcohyponymnaturresurs
slöseri med naturtillgångarnaSveriges naturtillgångar, t.ex. skogensedan 1832