Svensk ordbok 2009, webbversion

ne`dförsbacke substantiv ~n nedförsbackar el. ne`rförsbackene`rförsbacke ~n nerförsbackar ned·förs|­back·en, ner·förs|­back·en●backe som sluttar mot lägre plan trafik.JFRcohyponymutförsbackecohyponymutförslöpa vägen passerar järn­vägen mitt i en ganska kraftig nedförsbacke○äv. bildligt i ut­tryck för mot­gångar etc.laget verkade vara i brant nedförsbackesedan 1842