Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
neg·at·ion·en●ord(del) som används för att upphäva giltigheten av ett påstående
ofta genom att ändra det till dess motsats
fil.språkvet.negationsord”inte” är den vanligaste svenska negationeni svar används en särskild negation, ”nej”○äv. om handlingen att göra ett uttryck till sin motsatsförnekande
prefixet ”o-” står inte alltid för negation○äv. allmännaremotsats
han är den absoluta negationen till brodernnegationen (av/till ngt)sedan 1815av lat. nega´tio ’förnekande’; till negera