Svensk ordbok 2009, webbversion

nickel [nik´-äv.nik`-] substantiv ~n el. nicklet nickl·etNi●en silver­vit, starkt glänsande, tänj- och smidbar metall som är motstånds­kraftig mot luft och vatten och an­vänds i många legeringar, t.ex. o­lika stålsorter, och som över­drag på an­dra metaller ämne.nickelallerginickellegeringkopparnickeltung­metaller som krom och nickelinte ett nickelinga pengar alls​ alla in­samlade pengar går till behövande barn – själv tjänar han inte ett nickel sedan 1754kort­form av kopparnickel, av ty. Kupfernickel, vars efter­led -nickel är en öknamnsform av Nikolaus, namn på den tomte som an­sågs ha trollat bort den åtrå­värda kopparn i metallen