Svensk ordbok 2009, webbversion

nos substantiv ~en ~ar nos·en●fram­skjutande del kring lukt­organen på huvudet hos vissa (dägg)djur form.zool.JFRcohyponymnäsa nospartitjuren hade ring i nosenhunden slickade sig om nosenråttan stack fram nosenrävens spetsiga nosen fisk med lång nos○äv. om (parti om­kring) näsa och mun hos människaskämts.han torkade sig om nosen○äv. bildligt om liknande del av före­målnoshjulstövelnostrappnosbåten doppade nosen i sjönblek om nosen efter­tänksam (och själv­kritisk)​ efter att ha kört på en fot­gängare blev han mycket blek om nosen få på nosenfå en ut­skällning​ de fick på nosen av läraren efter att ha bråkat på lektionen sedan senare hälften av 1300-taletHästläkedom i En Antecknares Samlingarfornsv. nos; nära besl. med näsa