substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
när·ings|fång·et●sätt att skaffa sitt uppehälle
arb.ekon.JFRcohyponymnäring 2cohyponymyrkecohyponymlevebröd
han återupptog sitt gamla näringsfång, import av plastgranarsedan 1746till näring och 1fång
Svensk ordbok 2009, webbversion