Svensk ordbok 2009, webbversion

obstina´t adjektiv, neutr. ~ obstin·at●mycket trotsig särsk. om barn el. ungdom admin.psykol.en obstinat flick­unge som struntar i förbud○äv. om handling e.d.hans obstinata upp­trädandesedan 1634av lat. obstina´tus ’fast; o­rubblig; en­vis’