Svensk ordbok 2009, webbversion

o`lycklig adjektiv ~t o|­lyck·lig1som känner djup sorg och o­tillfredsställelse om person admin.psykol.JFRcohyponym2arm han blev olycklig över hennes kyliga brevhon var olyckligt kär (adv.)han var olyckligt gift (adv.)○äv. om handling, tid m.m.hon beskrev sin olyckliga barndom i bok efter bokolycklig (över ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 16692som med­för o­gynnsamma följder admin.JFRcohyponymoturlig genom en olycklig slump blev han placerad bred­vid sin bittraste fiende○äv. försvagatdålig, miss­lyckad olyckliga före­havandenskrivelsen inne­höll en del olyckliga formuleringarolycklig (i/på ngt)sedan 1613