Svensk ordbok 2009, webbversion

omfång [åm`-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en om|­fång·et●(storleken av den) del av rummet en yta eller en kropp upp­tar utstr.JFRcohyponymomfattning 1cohyponymutsträckningcohyponymvolym 1 huvudets omfånghan till­tog i omfång med åren○äv. i fråga om an­dra mätbara ut­sträckningarröstomfångtonomfång○äv. mer abstraktbetydelseomfångskade­verkningarnas omfångsedan 1784av ty. Umfang med samma betydelse; jfr 1fång 1