Svensk ordbok 2009, webbversion

omskapa [åm`-] verb ~de ~t om|­skap·ar●äv. lös förb., seskapa om ut­forma på nytt sätt NollJFRcohyponymomdanacohyponymombilda som ung ville han omskapa hela sam­hälletomskapa ngtsedan 1733Subst.:vbid1-268575omskapande, vbid2-268575omskapning