Svensk ordbok 2009, webbversion

omtala [åm`-] verb ~de ~t om|­tal·ar●ofta lös förb., setala om muntligt med­dela formelltkomm.han omtalade att de planerade en längre resaomtala ngt/SATS (för ngn)sedan ca 1400Klosterläsningfornsv. umtala Subst.:vbid1-268936omtalande