Svensk ordbok 2009, webbversion
[åm`-]
substantiv ~en
om|värld·en●(av viss individ uppfattad) omgivning med dess sociala, materiella och miljömässiga organisation
geogr.JFRcohyponymvärld 2cohyponymmiljö 1cohyponymomgivning
omvärldsuppfattninghon undersökte hur barn upplever sin omvärldefter snöstormen var huset totalt avskuret från omvärlden○särsk. om människor i ngns omgivninghan var ointresserad av hur omvärlden uppfattade honomsedan 1892efter da. omverden eller ty. Umwelt