Svensk ordbok 2009, webbversion

omvärld [åm`-] substantiv ~en om|­värld·en●(av viss individ upp­fattad) om­givning med dess sociala, materiella och miljömässiga organisation geogr.JFRcohyponymvärld 2cohyponymmiljö 1cohyponymomgivning omvärldsuppfattninghon under­sökte hur barn upp­lever sin omvärldefter snö­stormen var huset totalt av­skuret från omvärlden○särsk. om människor i ngns om­givninghan var o­intresserad av hur omvärlden upp­fattade honomsedan 1892efter da. omverden eller ty. Umwelt