verb ~de ~t
op·pon·er·ar1framföra invändningar
mot ngn ståndpunkt, handling e.d.
komm.eleverna opponerade mot lärarens auktoritära personlighetopponera (mot ngn/ngt/SATS)sedan 1633av lat. oppo´nere ’invända; sätta emot’
2offentligt granska (och vanligen kritisera)
doktorsavhandling, i samband med disputation
pedag.hon opponerade på NN:s avhandlingopponera (på ngt)sedan 1630Subst.:vbid1-269831opponerande,
vbid2-269831opponering;
opposition