Svensk ordbok 2009, webbversion

o´pus substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en op·us·et●konstnärligt verk allmän kulturJFRcohyponymoeuvre ○särsk. om musikaliskt verk, numrerat enl. tillkomstordningopustalBeethovens opus 132○ibl. ngt iron. (äv. om amatörmässigt alster)han skickade sitt opus till förlag efter förlagett opus (om ngn/ngt/SATS)(ngns) magnum opus(ngns) främsta verk​ många ser ”Det an­dra könet” som Simone de Beauvoirs magnum opus sedan 1698av lat. op´us ’arbete; verk; bragd’; jfr officin, opera, operera, opulent, ämne