[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
or·at·ion·en●välformulerat högtidstal e.d.
komm.○äv. med negativ bibetydelsemyckenhet av ord
ofta utan djupare innehåll
ngt åld.viljan till förändring måste visas på något annat sätt än genom orationeren oration (om ngn/ngt/SATS)sedan 1558av lat. ora´tio; till orera