Svensk ordbok 2009, webbversion

o`reda substantiv ~n o|­red·an●(stor) o­ordning NollJFRcohyponymkaoscohyponym1röra 1 skapa oredaställa till oredahon klagade över oredan i huset○äv. bildligttankeoredaoredan i planeringenoreda (i ngt)sedan 1501brev från Sten Sture till Svante Nilsson om tillståndet i Stockholm, Västergötland och Småland (Styffe)fornsv. oredha