[o`-äv.-rim´-]
substantiv ~en ~er
o|rim·lig·het·en●det att vara orimlig
SYN.synonymabsurditetsynonymanomali
en uppenbar orimlighetpåståendets orimlighet○ibl. i negerade uttryck för att understryka att ngt är fullt möjligten sammanslagning av institutionerna är ingen orimlighetfalla på sin egen orimlighet
vara uppenbart orimlig
teorin föll på sin egen orimlighet eftersom huvudargumenten var alltför motsägelsefulla
sedan 1640