Svensk ordbok 2009, webbversion

o`rolig adjektiv ~t o|­ro·lig●som känner oro admin.psykol.MOTSATSantonym1lugn 2 JFRcohyponymnervös 1cohyponymängslig 1cohyponymbekymrad hon var all­tid orolig när dottern kom hem sentpolisen är orolig över den ökande brottsligheten○äv. ngt försvagat, med bi­betydelse av rast­löshet el. ny­fikenhethan är en orolig ande som hela tiden söker nya upp­levelser○äv. om (del av) varelse som visar tecken på o­ro genom att reagera på visst sätthan är ofta orolig i magenhans mage är orolighästarna trampade oroligt av och an (adv.)○äv. om handling e.d.hon kastade en orolig blick på sin chef○äv. om tids­period karakteriserad av orohan vaknade sent efter en orolig nattorolig (för/över ngn/ngt/att+V/SATS)sedan ca 1400Klosterläsningfornsv. oroliker; till rolig i den äldre bet. ’lugn’