adjektiv ~t
o|tid·ig●oförskämd
särsk. genom att överösa ngn med tillmälen
admin.komm.den berusade mannen var otidig mot sina medresenärerotidig (mot ngn)sedan 1647jfr fornsv. otidhogher ’oläglig’; till tid; bet. ’ovettig’ trol. utvecklad ur äldre ’som förekommer på orätt tid; olämplig’