Svensk ordbok 2009, webbversion
[-må´r-]
substantiv,
ingen böjning, n-genus äv. neutr.
oxy·moron●en stilfigur som består av en kombination av två skenbart oförenliga begrepp
språkvet.JFRcohyponymparadox
”fulsnygg” och ”talande tystnad” är exempel på oxymoronsedan 1888av grek. oxym´oron, till oxys´ ’skarp’ och moros´ ’dum’