Svensk ordbok 2009, webbversion

på`fund substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en på|­fund·et●(irriterande) på­hitt komm.moderna elektroniska påfundatt deklarera är inget modernt påfund○spec. i ett ut­tryckföräldrarna såg rock­musiken som ett djävulens påfundsedan 1528till på och finna; jfr fynd, samfund, underfund