substantiv,
ingen böjning, neutr.
pakt·um●bindande överenskommelse
åld.jur.släkt.ingå paktum○spec.äktenskapsförord
åld.(ingå) paktum (med ngn), paktum (mellan ngra)sedan 1645av lat. pac´tum ’avtal; villkor’, besl. med pa´x ’fred’; jfr förpakta, pacifism