Svensk ordbok 2009, webbversion

pan`sar substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~na el. ~en pans·ar·et●skyddsbeklädnad av special­behandlat järn eller stål särsk. mot anfalls­vapen mil.zool.pansarbåtpansarskyddstrids­vagnens tjocka pansaren riddare klädd i pansar○äv. om for­don etc. med så­dan skyddsbeklädnad och om förband el. trupp­slag med så­dan ut­rustningpansarbrigadpansarstyrkafienden satte in tungt pansar○äv. om hård skyddsbeklädnad av ben el. horn hos vissa djursköld­paddans pansar○äv. bildligthans pansar av själv­belåtenhetsedan början av 1300-talet (i sammansättn. järn-)Skåne-Lagenfornsv. panzar(e) ’pansar; del av rustning som skyddar magen’; av ty. Panzer, ita. panciera med samma betydelse; till ita. pancia, lat. pan´tex ’mage, buk’